ANNA

"Alla borde gå minst ett år på folkhögskola!"

Anna Wiborg läste på Musiklinjen. Efter det kom hon in på Musikhögskolan och idag är hon frilansande sångpedagog och sångerska.

– Det var underbart att flytta hemifrån och bo på skolan! Jag var nitton och träffade mannen i mitt liv. Det var som på gymnasiet fast utan krav, och bara musik hela, hela tiden. Hur orkade jag? Vet inte, men då var det bara kul.

Några år senare gick Anna ett år till på folkhögskola, nu med gospel som inriktning.
– Det hände något med min röst när vi reste till Chicago och mötte den svarta gospeln. Musik är som att prata för dem. Det kommer jag alltid att ha med mig. Några år senare kom Anna in på musikhögskolan.
– Utan folkhögskolan och en viss lärare där hade jag aldrig klarat musikteoriprovet. Alla borde gå minst ett år på folkhögskola! Du mognar och hittar dig själv på flera plan.

ANDREAS

"Att gå på folkhögskola var ett viktigt steg i livet"

Andreas gick fritidsledarlinjen med inriktning funktionsnedsättning. Efter utbildningen fick han jobb på en ungdomsgård med ett integrationsprojekt. Han tycker att tiden på folkhögskola utvecklade honom som människa.

– Jag hade jobbat ett par år på kollo med ungdomar med funktionsnedsättning och tänkte att det här vill jag göra mer av. Jag hade hört från min syster att det var värt att gå på folkhögskola för att det ger en annan input. Så jag sökte fritidsledarutbildningen på Eslövs folkhögskola och kom in.

”Alla kan ta plats”
Undervisningen byggde mycket på interaktivitet, berättar Andreas.  Ofta fördes diskussionerna i små grupper och deltagarna uppmanades hjälpa varandra.
– Vi hade en del teori, men många interaktiva metoder. I och med att man går i relativt små klasser så får man en nära kontakt med både klasskamrater och lärare. Många upplever att det är härligt att gå på folkhögskola och just intimiteten, att alla kan ta plats och vågar ta för sig, är nog en av anledningarna. Som en del i utbildningen fick de styra upp evenemang.
– Det finns något som heter Skånerock, en gala för funktionsnedsatta i Skåne. Vår klass och alla fritidsledarklasser på skolan får göra det som en del i projektledning. Fokus blev att vi som grupp själva skulle lösa problem och lära oss utifrån det. Andreas säger att en viktig del i undervisningen var de engagerade lärarna.
– De var intellektuella och omhändertagande. Jag tror att de hjälpte oss att bli bättre fritidsledare men framför allt att utvecklas som människor. Många gick igenom en resa under utbildningen och lärarna fanns där som ett stort stöd. Nu när jag läser till lärare tar jag med mig mycket inspiration från folkhögskoletiden. Lärarna brydde sig inte bara om att man skulle lära sig saker utan de brydde sig också om en som människa.

Viktig lärdom att ge människor en chans Deltagargruppen på fritidsledarlinjen var väldigt blandad. Den gemensamma nämnaren var att alla ville bli fritidsledare. Det var väldigt bra att vår klass var sammansatt av människor med så olika bakgrund. Vi läste en del konflikthantering och gruppdynamik och blev själva ett socialt experiment. Vi fick lära oss att acceptera varandra, och att hantera de problem som uppstod, vilket det förstås gjorde när vi hade så otroligt olika bakgrund. Andreas säger att det ger en ny dimension att gå i en så blandad grupp och att man kan komma överens med alla människor, bara man anstränger sig.
– Vi lärde oss hur viktigt det är att låta en grupprocess fortgå och hantera de faser som uppstår. Det var jättespännande. En av de viktigaste lärdomarna jag tar med mig är att man ger människor en chans i alla lägen.

Många fick jobb
80-90 procent fick jobb efter utbildningen. Andreas fick jobb direkt, på en fritidsgård i Skärholmen för att jobba med unga med funktionsnedsättning.
–Jag jobbade där i två år på en tjänst som gick ut på att integrera ungdomar med varandra och är fortfarande engagerad på deltid. Vi försöker finna ungdomar till projektet som har ett gemensamt intresse. Vår idé är att man gillar att umgås med människor som har samma intressen som en själv, sedan spelar det ingen roll om man har funktionsnedsättning, invandrarbakgrund eller är normalstörd. Just nu är det en showgrupp som sysslar med teater, musik och skapande. Showgruppen är dock inte målet i sig, utan målet är att folk ska mötas. Idag läser Andreas på KTH, för att bli lärare och civilingenjör.
–Lärarbiten är en liten förlängning av fritidsledaryrket. Det är en annan approach men man tappar inte ungdomskontakten. Där har jag hämtat inspiration från mina lärare i Eslöv. Och ingenjörsdelen gör jag för att förverkliga mina nörderidrömmar, som var det enda jag saknade som fritidsledare.

SUSANNE

"Att hitta lugn och ro i sig själv"

Susanne Olsson Thavelin läser kursen ”Hel som människa”. Hon ser tiden på folkhögskola som en viktig investering i sig själv.
– Kursen handlar mycket om insidan. Det handlar om att hitta lugn och ro i sina val, att våga tro på sig själv och se att man är en unik varelse.

”Hel som människa” är en kurs för personer som vill arbeta med personlig utveckling utifrån ett hälsoperspektiv. Deltagarna arbetar med mental träning genom bland annat musik, drama, avslappning och hälsa.
– Man kanske står och stampar och behöver en skjuts framåt. Några behöver stärka självkänslan och hitta tillit till sig själv.

Att möta sina hinder
Susanne hade varit sjukskriven en tid när hon hittade kursen ”Hel som människa”.
– Jag gick in i den berömda väggen. Efter att ha varit sjukskriven ett tag kände jag att något måste hända, och när jag läste om kursen tänkte jag att det var precis det jag ville ha. Hon berättar att diskussionerna som förs i klassrummet ofta handlar om synen på sig själv.
– Man påverkas mycket av hur andra vill att man ska vara och hur man tror att andra uppfattar en. Det är lätt att vara dum mot sig själv och tycka att alla andra är mycket bättre. Det är viktigt att få prata om varför man har den bilden av sig själv och hur man ska komma över det. Dagen vi möts har gruppen arbetat med att identifiera sina hinder genom dramaövningar. Susanne har med sig en stor rulle där hon har målat ett av sina hinder.
– Vi har lyft våra hinder och diskuterat vilka vi vill möta och vilka vi inte vill möta. Vi fick skriva ner och måla våra hinder. Därefter förde vi en dialog med hindret, som ett sätt att göra upp med det.

Gruppen är viktig
I gruppen varierar deltagarnas ålder mellan 20-57 år, men Susanne säger att ålder inte har någon betydelse.
– Vi delar känslan att vilja komma vidare. Vi är människor allihop och känner samhörighet i den här problematiken. Vi har alla nästan samma rädslor och hinder, men vi har olika erfarenheter som gjort att vi är här. De som leder oss har också mer eller mindre i ryggsäcken och det är värdefullt att de berättar delar ur sitt liv.

Du gör dina egna val
I princip varje lektion eller ämne avslutas med reflektion. Beroende på ämnen diskuterar deltagarna i grupp, två och två eller ensamma.
– Det är öppet att dela med sig. Det är också okej att skärma av om ett ämne blir för jobbigt. Det här är en skola för vuxna och du väljer hur mycket du vill delta rent effektivt. I arbetslivet är det ofta inte okej att ha en dålig dag, men här får vi lugnet att bara vara. De flesta av oss har levt i en orolig tid, så det är viktigt att få den här tiden.

Positiva affirmationer
Att träna på att vara i nuet är ett viktigt fokus i kursen.
– Vi övar mycket på mindfulness. Vi arbetar även med affirmationer, att man ska styra sin tanke i den riktning man vill. Det kan till exempel vara att jag säger till mig själv att ”jag känner mig lugn, säker och stark” ett antal gånger per dag. Tankens kraft är stor, om du byter ut negativa tankar mot något positivt kan du ändra din inställning. Det kan handla om att sträva efter det jobb jag vill ha, att nå ett mål eller sinnestillstånd. Man får hitta sätt att lyfta affirmationer som funkar för en själv, kanske kan man ha en påminnelse som kommer upp i mobilen en gång per dag.

”Alla borde gå på folkhögskola”
Susanne tycker att folkhögskolemiljön är något alla borde prova på, någon gång i livet.
– Det är en fantastisk miljö att vistas i, oavsett ålder. Det ger lust att läsa igen, och det är stor skillnad mot högskolan. Studietakten är inte lugnare, men miljön skapar ett bättre studielugn.
– Tyvärr är kursen bara en termin, jag skulle gärna gå minst ett halvår till. Man vill inte att det ska ta slut. När vi hade höstlov kände vi att ”oj, ska vi slösa bort en hel vecka och inte få gå i skolan”.

Framtiden
När Susanne slutar ska hon gå tillbaka till sitt gamla jobb. Hon hoppas undvika att halka tillbaka i gamla mönster.
– Man har vanor och beteenden som lätt tar överhanden. Det gäller att hålla det man inte trivs med på avstånd, sådant som sätter käppar i hjulen för en eller gör en osäker eller ledsen. Det är så kursen är uppbyggd, som ett lego. Man börjar med den gröna plattan och bygger uppåt. De ger oss en grund att stå på, sen är det upp till oss att förvalta den.

LISA

"Det handlar inte bara om samhällsnytta utan om att vi stärker människor"

Lisa Larsson har jobbat som lärare på Allmän kurs sedan början av 90-talet. Hon tycker fortfarande att hon lär sig nya saker och ser folkhögskolan som en skolform i ständig förändring.
– Det speciella med folkhögskolans Allmän kurs är människorna. Du får möta en sån bredd, alltifrån olika bakgrunder, olika åldrar, utbildningsnivå, etniciteter. Det blir en speciell dynamik. Många lärare får inte ha det så. Allmän kurs står ofta för en mer heterogen samling än vad många speciallinjer gör. För mig är Allmän kurs gräddan i folkhögskolan.

Idén med folkhögskolan för dig, vad är det?
– Arbetsformen och att det finns en humanism där man ser individen. Det finns på andra ställen också, men det genomsyrar folkhögskolan. Vi har såklart regelsystem men möjlighet att göra mycket individualiseringar. Vi lär av varandra, möts och har tid till det.
- På folkhögskolan möts folk. Man möter folk från andra kurser vid måltider och vid olika aktiviteter som är på skolan. Det är ett viktigt socialt kitt.
- För mig har idén att folkhögskolan är så speciell och viktig växt fram. Jag kommer från grundskolan från början. Det går inte att jämföra folkhögskolan med gymnasieskolan tex, för de har så olika förutsättningar. Komvux däremot kan man jämföra med, för där finns en relation på ett annat sätt.

Arbetar med gruppen
De som börjar på Allmän kurs kan ha väldigt olika bagage med sig, alltifrån att inte klarat gymnasiet till att se möjligheten att få en ny chans i vuxen ålder. På frågan om hur man jobbar med en humanistisk utgångspunkt vid så olika förutsättningar säger Lisa:
– Mycket handlar om att saker måste få ta tid. Personer som har något störande i sitt bagage måste få tid. Jag tillhör kanske de som varit lite mer generösa med att vänta ut att närvaron blir lite bättre till exempel. Förändring av beteendemönster görs inte över en natt. Se gruppen killar som fastnat i dataspelsnättertill exempel. Att gå från det till att vara i skolan hela dagarna är en stor förändring. Där är det viktigt att utgå från varje persons förutsättningar.

Årskursintegrerad undervisning
Lisa och en annan lärare ansvarar för Allmän kurs. Tidigare har Lisa jobbat i ett större lärarlag kring Allmän kurs, så hon tycker att det är en spännande utmaning att ha ansvar för fler ämnen än tidigare.
– Vi får ett helhetsgrepp. Vi får förstås läsa på mycket kring de ämnen vi inte har haft tidigare, men jag tycker att det är positivt. Det blir ett stort sammanhang alltihop. På Kyrkeruds folkhögskola arbetar de årskursintegrerat, vilket innebär att en gruppkonstellation kan förändras flera gånger.
– Jag har nästan glömt bort att det finns årskurser.  Det är ofta en bra pedagogik, att de som gått längre kan bidra med sin erfarenhet till de nyare.
– Vi måste hålla oss till att kunskaperna ska motsvara gymnasiet. Men upplägget blir annorlunda eftersom vi inte arbetar med kursplaner på samma sätt utifrån att man lär sig en sak i ettan och en i tvåan. Vi jobbar tematiskt med nästan alla ämnen. Den här kursen har också bildveckor, tre på hösten och tre på våren. Då arbetar deltagarna med de discipliner som finns här på skolan, som grafik, keramik och måleri. Det har varit uppskattat, även för de som inte går här huvudsakligen för det estetiska.

En föränderlig skolform
– Är det något folkhögskolan är så är det föränderlig. Framtidsdiskussionen finns alltid levande på alla skolor. Det handlar om var vi är på väg och vart vi går. Jag är övertygad om att folkhögskolan kommer att hitta sina vägar. På Allmän kurs är de kunskaper man får så viktiga och ger möjlighet att komma vidare, oavsett om det är till arbetsliv eller studier. Tiden på folkhögskola handlar också om att bygga självkänsla och självförtroende. Det är mer än bara samhällsnytta, det handlar om att stärka människor. 

SANDRA

”Det trodde jag aldrig skulle hända”

Sandra Kuure Pettersson läser in gymnasiet på Allmän kurs. 
– Jag hoppade av gymnasiet i trean. Här är det annorlunda. Alla som går här är motiverade. Då blir det en annan stämning.

Efter gymnasiet har Sandra jobbat på ett rörföretag och utbildat sig till personlig assistent för att få meriter. Men hon visste att hon ville något annat.
– Allt man gör nuförtiden kräver ett slutbetyg så jag insåg att jag måste läsa in gymnasiet. Problemet var bara att jag inte visste om jag skulle klara av det.

Studiemotiverande kurs
Arbetsförmedlingen föreslog då att hon kunde prova en studiemotiverande folkhögskolekurs för att känna efter hur det fungerade.
– Min tvekan försvann ganska snabbt, det var jätteroligt och jag bestämde mig för att satsa fullt ut på allmän kurs. Efter ett halvårs studier har Sandra blivit förvånad över sig själv.
– Jag märker att jag börjar klara av matten, det trodde jag aldrig skulle hända! Och då blir det roligt. Även om jag svär många gånger också… Kursdeltagarna känner varandra från den studiemotiverande kursen och atmosfären är öppen och vänlig.
– Det blir inte som på gymnasiet att man inte vill vara där. Alla är som går här är motiverade. Då blir det en annan stämning.Lärarna tar reda på vad jag behöver, ingen behöver känna sig utanför.

Både teori och praktik
På lektionerna gillar hon att vara med och diskutera.
– Läraren står inte och rabblar ur en bok. För mig är det lättare att få in kunskap i huvudet när jag själv är med i samtalet, det blir mer intressant. Vid sidan om vanliga kärnämnen har Sandras klass olika temaarbeten och studiebesök.
– Häromveckan åkte vi till Hudiksvall och fick en föreläsning om tvångssterilisering. Det var inte så länge sedan man slutade med det i Sverige, huvaligen…

Två år att fundera
När framtiden kommer på tal slår Sara ut med armarna.
– Jag har ingen aning! Det är därför det är så skönt att jag har ett eller två år att fundera ut vad jag vill göra. Jag vill flytta i alla fall, det finns inget här i Hofors. Förra året toppade vi statistiken när det gäller arbetslösa ungdomar.

KIRSTI

”Det är en av de bästa saker jag har gjort”

Kirsti Kupari har återvänt till skolbänken efter 35 år i arbetslivet. Hon utbildar sig nu till behandlingspedagog.

– Man växer som människa.
Kirsti läser andra året på behandlingspedagogutbildningen.
– Jag ångrar inte en sekund att jag började. Jag får separationsångest redan nu när jag tänker på att jag ska sluta om ett år. Det enda jag ångrar är att jag inte hittade utbildningen lite tidigare.

Varför valde du folkhögskola?
– Allt på folkhögskolan är väldigt spännande. Man träffar nya människor och alla ämnen är nya och intressanta. På behandlingspedagogkursen har en del ett eget missbruk bakom sig och andra inte, så det blir intressanta diskussioner. De som har det med sig har kanske en del saker mer klart för sig, medan jag måste lära mig allt från början.

”Det är upp till dig själv”
Kirsti tycker att det finns stort utrymme för deltagarna på folkhögskolan.
– När du går på folkhögskola är det inte skolan som ställer krav på dig, utan de som söker har redan bestämt sig för att de vill studera. Du är motiverad och har gjort ditt val, ingen tvingar dig. Om du inte anstränger dig förlorar du själv på det. Man tar sitt eget ansvar och det märks. Folkhögskolan är annorlunda på det sättet.

Öppet för olika åsikter
Kirsti tycker att det är lärorikt att man diskuterar och utvecklas i grupp.
– När man är så många, med olika åsikter och tankar, funkar det inte att bara tänka på sig själv. Det är inte alltid lätt att acceptera allas åsikter, men man lär sig mycket av det. Vi lär oss både att ge och ta kritik. Det blir en rikare diskussion om inte alla tycker likadant. Kirsti säger också att gruppdynamiken är viktig och att det finns en trygghet.
– När man är trygg i gruppen så vågar man säga vad man tycker utan att folk tar illa upp.

Hur är det att vara äldst i klassen?
– De tar hand om gamlingen, inte tvärtom, säger Kirsti och skrattar. Hon berättar att de yngre hjälper henne både med datorproblem och ibland med svenska språket. I klassen varierar åldrarna mellan 22 och 50 år och Kirsti tycker att blandningen berikar. – Allt är nytt för mig. Till och med svensklektion är nytt för mig. Det är väldigt stor skillnad på hur jag och en yngre person ser på utbildningen. De har gått på gymnasiet och kanske universitetet, medan jag inte har läst någonting. Jag är säkert minst utbildad på skolan. – Jag har 50 års livserfarenhet med mig in i skolan, men att jobba med människor är helt nytt för mig.

Hur är undervisningen upplagd?
– Det är ett väldigt stort område, men generellt handlar det om människor med någon problematik, till stor del missbruk. Just nu har vi mycket fördjupningsarbeten. Vi jobbar också med ART, som är en behandlingsmetod. Genom olika övningar kan man diskutera beteenden eller träna på att få kontroll över situationer, till exempel hantera ilska. Om ett par månader ska de blivande behandlingspedagogerna göra tio veckors praktik och Kirsti ska vara på ett behandlingshem för personer med missbruk. – Det ser jag mycket fram emot.

SARA

”Ett helvete och kreativt skoj”

Serietecknaren Sara Granérs första seriealbum ”Det är bara lite aids” kom till under hennes andra år på Kvarnby folkhögskola i Malmö.

– På skolan fick jag tid att experimentera med olika stilar, resultatet blev den boken. När den kom ut började jag få frilansuppdrag i olika tidningar. Det ledde till två böcker till. Men det är inte alltid lätt och roligt att hitta på historier och rita serier.
– Ibland är det lite svårt och tråkigt, typ: ”Det går inte! Helvete!” Då får man ta det. Som bäst är det som att sitta och leka med sin kompis på fritis. Klippa och klistra, lyssna på en bra låt… Ett kreativt skoj!

Tid och människor
Det bästa med skolan var tiden hon fick för att utforska ett intresse och människorna hon mötte.
– Vi var ett gäng som tyckte det var lite tradigt det här med att man ska ha sitt eget varumärke, konkurrera i en hård bransch och hitta sin egen stil. Så vi valde att samarbeta i stället och stötta varandra. Sara slår gärna ett slag för folkhögskolan som studieform.
– Man formar sin utbildning på ett sätt som man inte kan göra på andra skolor. Det är jättefett att  folk får tid och en plats där de kan prova på saker.

Sara Granérs känsla för djur
Ett litet djur har kommit att spela en stor roll i Sara Granérs serier.
– Vi skulle göra en snabb övning utan att tänka först. Då hittade jag en lapp med ett telefonnummer och ett litet nedklottrat djur. Vi började gilla varandra och det fick akrylfärger på sig…

FOROUGH

“Folkhögskolan erbjuder ett friare arbetssätt”

Forough Zeraati gick ett år på Allmän kurs på folkhögskola för att kunna studera vidare på högskolan. Idag läser hon Psykologprogrammet på Uppsala Universitet.

Foroughs klass bestod av en bred sammansättning av människor, vilket hon upplevde som något mycket positivt.
– Vi var en väldigt blandad klass, vilket var kul. Människor kom från helt olika bakgrund och gick där av olika anledningar. Just blandningen av folk gav mycket, det var intressant att prata med folk i klassen om varför de var där och vad de tänkte att det skulle leda till. Vi hade till exempel en kurskompis som var 45-50 år och inte hade gått ut gymnasiet. Och en annan man, ”Micke med bollen”, som åkte runt på en cykel med släp och stereo. Han var en sådan man aldrig hade träffat i andra sammanhang.

Deltagarnas förutsättningar formar kursen
På allmän kurs finns det stort utrymme att lägga upp undervisningen efter sina egna förutsättningar.
– Vi kunde välja ämnen beroende på vilka förkunskaper vi hade och vad man behövde läsa.  Jag behövde inte läsa matte för jag hade läst matte D, så då kunde jag läsa ”livskunskap” istället. Det fanns också många tillval, man kunde läsa ”svenska - bokcirkel” till exempel.
– Man kan forma utbildningen efter sin egen nivå och lägga ribban där man befinner sig. Det gör att man får chansen att utmana sig själv, göra något av tiden man har.

Temastudier gav utrymme för kreativitet
På Allmän kurs skedde mycket av lektionerna i projekt- och temaform.
– I början jobbade vi med tema vatten, då fick man beröra det i alla lektioner och det slutade med en redovisning. Jag tror att hela skolan var inblandad genom utställningar och affischer.
– Det var ett friare sätt att jobba på, det fanns utrymme att göra sådant man tyckte var kul. Det fanns också möjlighet att använda konstnärliga material och bygga saker. Under vattentemat gjorde jag ett berg i papier-maché till en redovisning. Det är nog lite speciellt för folkhögskolan, att det ges tid och utrymme och att sådana saker uppmuntras.

Samarbete över gruppgränserna
Stämningen på skolan var bra, säger Forough. Samarbete över grupper och många gemensamma aktiviteter skapade gemenskap med människor från andra klasser.
– Varje termin hade vi avslutning med alla deltagare och lärare, det var uppträdanden där det var fritt fram på scenen. Det var roligt och annorlunda. Generellt var det väldigt bra stämning på skolan. Om man gick olika kurser så rörde man sig ofta på varandras våningar och när vi hade temaarbeten så hamnade man med personer från olika kurser, det bidrog också till gemenskap på skolan. 

ABDIFATAH

”Folkhögskolan en välkommen distraktion från stadsliv och stress”

Abdifatah Ibrahim tycker att man blir en annan person på folkhögskola och ser sin tid på skolan som ett sätt att lära känna sig själv och komma ner på jorden. 

- Den tid jag har spenderat på folkhögskolan har fått mig att åstadkomma saker jag inte trodde att jag var kapabel till. Man får också träffa en massa intressanta människor från alla delar av världen som har suget efter lärandet, vilket jag tycker är spännande. Abdifatah, som också kallas Aio, går på Allmän kurs på Biskops Arnö folkhögskola, där han läser för att få behörighet till högskolan. Efter en brokig bana av komvuxstudier, en lärlingsutbildning som plattsättare och lagerarbete kände han att han hade lust, råd och tid att börja studera på folkhögskola.
– Tiden på folkhögskola är din egen tid och ditt ansvar. Du får tid att tänka om, kring studierna och om ditt liv. Att gå på folkhögskola är stor skillnad mot gymnasiet, komvux och alla andra utbildningar där ute.

Internatet det viktiga
Abdifatah valde skolan för att han ville bo på internat och komma bort från Stockholm ett tag. Han sitter ofta i biblioteket och pluggar. Han gillar att vara fysiskt aktiv och deltar ofta i olika fritidsaktiviteter som skolan arrangerar för deltagarna. På skolan delar han stuga med två tjejer och en kille.
– Jag har alltid varit intresserad av att bo på internat. Jag vill inte pendla utan fokusera 100 procent på mina studier. Internatet här på ön är en bra distraktion från allt som har med stadslivet och den stressiga miljön att göra. I mitt röda hus på ön kan jag lära känna mig själv. Och man får värsta syrekicken av luften här.

Gå på folkhögskola
Abdifatah tycker att strukturen på folkhögskolans undervisning skiljer sig mycket från andra skolformer han har gått i.
– Du har en plan och vissa uppgifter du ska lösa, men utöver det handlar det om att prestera och ta egna initiativ. Ditt studieomdöme påverkas också av hur du jobbar i grupp, om du deltar och är social. Jag tycker att man ska tänka på vad man vill ha ut av sin tid på skolan, om man är där för att göra en sak eller utvecklas inom alla ämnen. På så sätt får man ut mesta möjliga för en själv.

Lärarna ett stort stöd
Abdifatah tycker att lärarna är en av de viktigaste faktorerna till stämningen på skolan.
– På gymnasiet känner lärarna knappt eleverna. Här vet de vad du heter och hur du är som person. Känner man sig vilsen kan man prata med vilken lärare som helst. De tar sig tid och vill veta vad du behöver. Man känner sig inte ensam och isolerad trots att man befinner sig på en ö. Han tycker också att lärarnas roll i undervisningen är annorlunda.
– På folkhögskola försöker läraren anpassa sig efter eleverna. I gymnasiet ska eleverna alltid anpassa sig efter läraren.  Här spenderar läraren tid med eleverna och försöker se hur de fungerar och anpassa undervisningen efter ditt arbete. Efter ett par månader började lärarna känna mig och veta vad jag behövde. Då började jag jobba mer effektivt."

Finns det något som inte är bra med folkhögskola?
– Vintrarna. Snön smälter aldrig här ute.

Du verkar driven, målmedveten
– Det är just det. Jag har suget att plugga igen. Man är här för sin egen skull så då får man ta vara på den. Det är så kort tid, tiden flyger här. Jag kan tänka på förra hösten och känna att det var som igår. 

Vad tänker du om framtiden?
– Jag vill komma in på något inom miljö. Jag skulle vilja jobba med vindkraftverk och alternativ energi. Så jag har tagit fysik som ett extraämne så att jag ökar mina chanser. 

HÅKAN

””Frigörelse är varje människas dröm””

För Håkan Wiclander, verksamhetschef för Stadsmissionens skola, är individens frigörelse lika viktig som kunskap och färdighet.

Vad nu då, räcker det inte med kunskap och färdighet?
– Glöm inte medborgarskap och frigörelse. De målen står också i läroplanen. Skolan är grundläggande för människors personliga utveckling och för ett demokratiskt samhälle. Den vanliga skolan bestämmer sig för vad människan är. Folkhögskolan håller kvar tanken om att människan har oändliga möjligheter. Och den som definierar dina egna bör vara du själv.

Vad kan man göra med medborgarskap och frigörelse? Varför är det viktigt?
– Det går inte att svara på vad man kan göra med det, för det är varje människas dröm. Alla strävar vi efter att bli till och kunna leva fullt ut. Poängen med folkbildningen är att den ger rummet och stimulansen som banar väg för en sådan utveckling.

Vad är din egen dröm?
- Jag har en dröm om att påverka hela Sveriges skolväsende med mer av folkbildningens ideal. Vi kan vara en motvikt och ett alternativ till den våg av kunskapsindustri för anställningsbarhet som är den rådande trenden.

Vad har folkhögskolan betytt för dig?
– Jag började som lärare i samhällskunskap på en folkhögskola. Det var ett brytningsskede, jag var nyskild och osäker på vart jag var på väg. På folkhögskolan mötte jag en atmosfär som gjorde att jag växte snabbt. Efter hand blev jag rektor och under de här åren har jag sett att folkhögskolans sätt att bemöta människor är en väldig styrka. Vi frigör människors kraft.

Har du några tips och råd till folk som funderar på att söka?
– Våga prova och testa! Var är du nu? Passar det sammanhanget dig? Vad vill du bli när du känner efter länge? Våga prova folkhögskola för det är en miljö där man hittar rätt. Det klarnar, faller på plats. Så var det för mig.

GÜLÜZAR

”Teater och sång som ingång i svenska språket”

Gülüzar vill bli mer självständig i samhället och få ett bra jobb i framtiden.
– Det är jättebra. Vi är jätteglada allihop över kursen, säger hon. 

Genom teater, bild och sång lär sig deltagarna nya ord och får kunskaper om det svenska samhället. 
– När vi har lärt oss nya ord berättar vi dem och gör en liten teater av orden. Igår pratade vi om ord som hade med känslor att göra, vi pratade om orden glädje, sorg, oro och ilska. Idag gör kursen en övning där de ska rita sin livslinje med viktiga händelser från födseln till nu. Gülüzar berättar om sitt liv och pekar på teckningen, där det finns både ledsna och glada gubbar.
- Så är mitt liv. Ibland är jag jätteglad och ibland ledsen. Den här övningen är jättebra. Vi gör också många andra övningar och så har vi innebandy och yoga. Det är jätteroligt. Vi sjunger tillsammans och lär oss nya svenska ord genom sången. Vi lär oss också sånger från varandras länder. Om framtiden säger hon: – Jag vill lära mig bra svenska, så att jag inte behöver tolk när jag ska till vårdcentralen till exempel. Sen vill jag ha ett bra jobb, gärna i hemtjänst. Jag tycker om att arbeta med gamla människor. Och så vill jag att min son får en bra utbildning i framtiden.

ROBIN

”Helt plötsligt var det roligt att lära sig saker”

Robin Nilssen har en bakgrund som skateboardfotograf och dockteaterskådespelare. Idag jobbar han med reklamfoto. Han tyckte att folkhögskoletiden var kreativ, lekfull och jämlik.

– Om någon säger att olja och vatten inte kan blandas så måste jag testa att blanda olja och vatten för att se varför det inte funkar. På folkhögskola fick jag utrymme att testa och leka fram resultat. För första gången var det ok att det skulle vara roligt att lära sig saker. Robin gick en konstlinje på Sigtuna folkhögskola och senare Fotoskolan på Gamleby folkhögskola.

Tät kontakt med skatevärlden
Robin jobbade som skateboardfotograf i åtta år. Han har själv bakgrund i skateboardvärlden, har varit sponsrad och har ett brett kontaktnät därifrån.
– Jag har rört mig i branschen sen jag varit 15 år. Det är en svår bransch överlag för den är smal och svårpenetrerad. Alla kids vet exakt hur det ska se ut. Man kan inte komma in och göra saker med en klackspark, då får man ingen trovärdighet.

Folkhögskolan ett viktigt steg
Ett omslagsfoto av en av Sveriges bästa boxare taget i en boxningslokal och en intervju ledde Robin in på fotokursen.
- Utbildningen var otroligt viktig för mig. Under tre år hade jag suttit och utbildat mig själv på nätet, om foto och olika tekniker. Jag satt i månader och läste på hur man skärper en bild i Photoshop. Jag hade mycket kunskap men genom utbildningen fick jag en mer solid kunskap och fyllde ut luckor. Fotolinjen gav honom en vilja att dra sig mer mot kommersiellt foto.
- Det finns inte så mycket pengar i skateboard, man får slita ihjäl sig. Skateboardfotograferingen gör jag för att det är kul, annat fotande kan jag se mer som jobb. Jag gör jättemånga roliga jobb också förstås, som inte har med skateboard att göra. Under hösten har han jobbat med stora fotoprojekt som lanseringen av Sveriges nya landslagströja. Robin har ett stort och brett kontaktnät och är noggrann med att ta hand om sina kunder.
- En fotograf kan inte bete sig som en Hollywoodstjärna och göra som det passar en själv. Jag vill att mina kunder i samma stund som de får en leverans från mig ska känna att de redan är sugna på nästa jobb på grund av vad de ser.

En skola där man får ha kul
Robin slutade gymnasiet efter första terminen och var inte särskilt sugen på att börja plugga igen. Men när han började på folkhögskola förändrades synen på hur det kan vara att gå i skolan.
- Efter två veckor gick jag omkring och hade nästan skuldkänslor för att jag hade kul på skolan. Sen jag var liten har det alltid funnits ett motstånd hos lärarna mot att ha kul. "Du ska gå den raka vägen och lära dig, här ska du inte ha kul. " Men jag förstod att det är såhär det ska vara, att det här borde vara ett konstant tillstånd.

En jämlik skolform
Robin säger att den speciella skolformen och den positiva miljön gav honom en snabbstart tillbaka.
- Folkhögskola är otroligt viktig för en massa människor. För mig är det enda sättet jag har kunnat studera, universitetet hade aldrig funkat för mig.  Det finns en jämlikhet på folkhögskola, där man kan diskutera saker ömsesidigt. Lärarna fick bort det där gamla tänket om vad man får och inte får göra, och vad man faktiskt kan göra. Det är ofta lugnt och familjärt på folkhögskola. Att få utrymme att leka fram kreativa processer är något han framhåller som viktigt.
- Många som kommer utifrån behöver rensa sitt gamla tänkande, de har svårt att leka och ge sig hän en känsla. Men för mig har det varit tvärtom, jag fick alltid skit i skolan för att jag lekte och såg på saker på ett annat sätt.

Kreativitet som uttryckssätt
Robin använde sin kreativitet som vapen tidigt i livet.
- Jag målade min första oljemålning när jag var sex år. Min lärare var arg för att jag satt med keps på mig. Så jag målade en tavla där jag satt med fötterna på bänken och gav till henne. Jag har nog haft nära till det konstnärliga tänkandet. Som vuxen har han, förutom foto, ständig kreativa projekt på gång.
- Just nu handlar det mycket om att bygga motorcyklar. När jag inte är motiverad till foto kan jag gå ner på halvfart samtidigt som jag jobbar med annat kreativt. Jag har alltid haft höga mål. När jag spelade hockey hamnade jag i AIK, sedan byggde jag 18 cyklar på två år och en utställning som hamnade i USA. Som skatefotograf har jag vunnit pris som årets fotograf och årets bild. Det är väl lite av min läggning, jag har aldrig haft tid att hålla på och dalta. Jag går dit jag vill. 

ABDI

”Jag brukar aldrig vilja sova borta…”

Abdi Hassan är 22 år. Han läser Allmän kurs med högskoleprofil och bor på skolans internat.

– Men jag vaknar här på morgonen känns det helt normalt, som att vara hemma. Det är lugnt och skönt… Abdi delar kök och tv-rum med åtta personer.
– Frukost är gratis. Middag lagar jag själv eller med någon annan. Vi hjälps åt att hålla fint. Om någon glömmer att diska sin tallrik talar vi om det, folk blir inte sura för det.   På kvällarna tar Abdi det lugnt, pluggar eller gör nåt kul med andra.
– Ibland åker vi till Stockholm och festar, sen hem och sova! Vi har blivit bra vänner.

JOHAN

”Jag har bestämt att jag inte ska bestämma mig”

Johan Wellerfors, 30 har prövat vanligt gymnasium tre gånger och sedan jobbat några år. Nu läser han Allmän kurs för att kunna plugga vidare på högskola eller med ledarprofil.

– För mig är den vanliga svenska skolan lite för mycket av en robotverkstad. Läraren säger: ”Så här är det, lär er det.” På folkhögskolan säger lärarna: ”Det här är vad vi fått reda på. Hur känner ni inför det? Har ni några synpunkter för eller emot?” Och på så vis tror jag vi lär oss mer. Temaveckor är vanliga och då delas eleverna upp i grupper från hela skolan.
– Normalt sett brukar klassen vara som ens familj. Här är det mer som att man lär känna folk från alla kurser. När man sitter i matsalen så kan man prata med de flesta. När Johan är klar med sin gymnasiekompetens vill han plugga vidare, kanske blir det högskoleprofil eller ledarprofil.
– Jag har bestämt att jag inte ska bestämma mig förrän jag börjar närma mig slutet på den här utbildningen. Jag har så breda intressen! Allt från fysik till tv-spelsjournalistik, Jag vill lära mig om allt som finns i universum och hur det fungerar…

HENRIK

”Jag har en vilja och livserfarenhet nu som jag inte hade när jag gick på gymnasiet”

Henrik läser Allmän kurs med estetisk inriktning. Han tycker att han växer som människa och hoppas på en framtid inom något socialt yrke.

– Jag har jobbat hela livet och har äntligen bestämt mig för att skola om mig. Jag hade dåliga betyg från gymnasiet, så jag bestämde mig för att ta tag i det. Efter en brokig yrkesbana som industriarbetare, styckare och personlig assistent går Henrik nu på Allmän kurs med estetisk inriktning.

Luciatåg och sång i korridoren
När vi träffar honom står han och diskuterar sångupplägg inför skolkörens nästa repetition med en lärare.
– När jag började här var hon på väg att starta en skolkör, där är jag väldigt engagerad nu. Nu ska vi ha luciatåg. Jag är med i en kyrkokör på fritiden också, många tror mig inte mig när jag säger det. Jag kanske inte ser ut som en som sjunger i kör.

En plats där man får vara sig själv
Henrik tycker att folkhögskolan stärker en och att man får vara sig själv.
  – Här jobbar de individuellt hela tiden och har möjlighet att hjälpa den enskilde personen. Jag tycker att jag får exakt den hjälp jag behöver. Jag känner att det är ett förtroende som är enormt stort. – Du växer som människa. Du får vara dig själv, måste inte vara en i mängden utan precis den du är. Det är en bra gemenskap och väldigt roligt att gå här.
– Det är skitkul att gå i skolan igen. Jag vill klara av matte, svenska och engelska. De ska vara på topp när jag slutar.
– Jag har en vilja och livserfarenhet nu som jag inte hade när jag gick på gymnasiet. 

Ser en social framtid
Henrik ser en framtid inom något yrke där han får jobba med människor.
– Jag är en social person. Att jobba som personlig assistent var jätteroligt, så nu har jag funderingar på att söka socionomutbildning efter folkhögskolan. Jag vill hellre jobba med människor än att stå på en industri.
Namn: Henrik
Läser: Allmän kurs med estetisk inriktning

ANNIKA

”Jag har hittat rätt”

Coach, PT och massör. Utbildningen till Hälsotränare kan ge tre certifieringar i ett. Den tydliga yrkesinriktningen var en av de saker som lockade Annika att söka utbildningen.

Annika jobbade tidigare som Visual Merchandiser, dekoratör i butik. Hon trivdes bra men ville utbilda sig mer mot området hälsa och träning. Sedan hon var liten har hon aktiverat sig fysiskt och känner nu att hon har hittat rätt.
  - Först tänkte jag "varför har jag inte tagit tag i det här innan", men nu är jag här och det känns bra. Hälsotränarutbildningen är ny och Annikas klass är den första som går den.
- Det är jättespännande. Jag har aldrig gått på folkhögskola. Jag har jobbat fram till nu och behövde göra något nytt. Det här kändes helrätt.
- Att utbildningen är så pass bred var en av de saker som gjorde att jag sökte. I början lockade massagen mest, men nu är det alla delar i utbildningen som väger lika tungt.

Coachar varandra
När vi besöker klassen har de en coachövning i gympasalen.
- Vi går ihop två och två. Vi har en PT-övning för den andra där vi jobbar med hela kroppen. Idag gör vi träning nästan utan vikter. Det handlar om att hitta rätt i övningen och att det tar på rätt ställe.
- Coachningen innehåller olika delar. Vi måste hitta oss själva innan vi kan gå ut och coacha andra, så vi jobbar mycket med det. Att lära känna sig själv handlar om att stanna upp och tänka på vad jag gör just nu och om jag gör det jag vill. Den lärdomen tar man med sig in i coachandet. Mycket handlar om att läsa och träna på egen hand och sedan omvandla det i gruppform, berättar Annika.
- vi sitter ofta i grupp och diskuterar saker, två eller fyra.

Tre delar av en helhet
I klassen är de både tjejer och killar och en stor blandning av åldrar. Under ett år arbetar de med tre olika delar; coachning, som personlig tränare och med massage. Under sommaren efter utbildningen har de möjlighet att få en certifiering i varje del, som avslutas med ett praktiskt och teoretiskt prov. De jobbar då med klienter och det de lärt sig under året.
- Hittills har vi arbetat med massage, anatomi, muskler och skelett. Sen gör vi praktik av teorin. När vi läser om en del av kroppen kör vi sen massage på det området för att lära oss.

Fysisk aktivitet på recept
Om någon månad kommer deltagarna på kursen att börja ett samarbete med vårdcentralen kring fysisk aktivitet på recept, FAR.
- Vårdcentralen frågar sina patienter om de vill ha hjälp från oss. Sen jobbar vi gruppvis med patienterna och försöker hitta rätt träning för dem. Det kan vara alltifrån olika åldersgrupper och vad de behöver, om det så bara handlar om stavgång. De har redan nu fått in intresseanmälningar från patienter, så det känns jätteroligt.
- Det är bra för oss att redan nu börja coacha patienter.

Framtiden
Annika har tankar om framtiden men låter dem inte ta plats framför kursen.
- Jag försöker att inte tänka på framtiden, säger Annika. Det är viktigt att fokusera på vad vi håller på med just nu. Befinner jag mig idag redan i vad jag gör om ett år, så tar jag inte in det som är just nu. Men att det är ett viktigt yrke är hon tydlig med.
- Det dras in på idrottstimmar i skolan, det allmänna hälsotillståndet försämras, det är mer stress på många jobb. Så ja, den här typen av yrken behövs verkligen. 

DAVID

”Jag har utvecklats både i skolan och hemma”

David går andra året på Projektlinjen. Det är en kurs för personer med lindrig utvecklingsstörning. Deltagarna arbetar med olika vardagsprojekt och målet är att utvecklas som människa, både socialt och praktiskt.

– Man klarar mer och blir mer självständig. Idag har halva klassen diskussioner om beteenden, den andra gruppen lagar mat.
  – Vi är ofta uppdelade i två grupper, berättar David. En grupp har boende och den andra har andra lektioner. När man har boende lär man sig matlagning, att städa rum och tvätta kläder.
– I klassrummet har vi diskussioner om allt möjligt. Det kan handla om vad som är normalt, om kulturer, fördomar eller om varför kvinnor och män behandlas olika. Deltagarna på Projektlinjen har även möjlighet att välja andra kurser, som skrivarkurs eller mattekurs.
– Jag har valt kursen körkortsteori, det är ganska mycket regler men kul. Jag får träna extra med min pappa hemma.

Har du utvecklats mycket?
– Ja, det har jag. Både här i skolan och hemma. Jag är lite självkritisk men andra säger att jag har utvecklats. Många saker, som att tvätta kläder, har blivit väldigt mycket lättare. Det är bra att få lära sig praktiska saker som att laga mat.

Teater och bild är roligast
David tycker att den roligaste lektionen är drama.
– Vi får improvisera, hitta på egna repliker och göra övningar. Det är väldigt kul. Men det handlar inte bara om teater utan också om samarbete och samspel. Det blir också en övning inför vardagliga saker, något man kan ha nytta av när man ska hålla föredrag till exempel. Han tycker också om lektionerna i bild och form.
– Man kan rita, måla eller göra skulpturer, och får komma på sina egna idéer. Jag tycker att det är roligt att vara kreativ, det gör mig avslappnad. Ofta vill jag inte ta rast för att jag är så inne i det jag håller på med.

Pjäs om att tänka annorlunda
Förra året satte gruppen upp en pjäs om normalitet.
  – Personer med funktionsnedsättning blir ofta annorlunda behandlade. Vi gjorde en pjäs där det var tvärtom. De som hade funktionsnedsättningar blev respekterade och de som inte hade det hamnade utanför. David spelade en myndighet.
– Myndigheten sa hur det skulle vara och vad som stod i reglerna. Det var speciellt. Man känner ju igen sig även om det var tvärtom. Så det var kul att få driva med det.
– Den största utmaningen för mig var att jag hade så många repliker. Det kommer aldrig funka tänkte jag, men det satt jättebra. Pjäsen uppmärksammades både i tv och i tidningen.
– Anders Jacobsson (Bert och Sune-böckerna) gjorde pjäsen. Det var kul att träffat honom. Hans dotter jobbar med oss och har stöttat oss mycket i replikerna och teaterarbetet.

Framtiden
Vad David ska göra framöver vet han inte än. Kanske kommer han att gå ett tredje år på projektlinjen.
– Men jag ska nog försöka söka jobb sen. Kanske blir det ett jobb med människor.

Vad är det bästa med att läsa på folkhögskola?
– Man känner att man utvecklas. Man blir förhoppningsvis en annan människa. Man klarar mycket mer och blir självständig. Man träffar nya människor. Och så är det kul med teater och musik. Det bästa med skolan är att alla har sin egen personlighet, och är öppna och trevliga. Alla vågar vara som de är.

JASMIN

”Jag lär mig jättemycket”

Jasmin läser svenska som andraspråk och tycker att alla ämnen är roliga. Hon slutade skolan som tolvåring och är glad att vara tillbaka i skolan. 

– Jag går kursen för att bli bättre på svenska. Jag förstår mycket, men det är svårare att skriva. Lärarna förklarar jättebra och vi kan ta upp egna förslag. Vi får också information varje vecka om vad som händer i skolan, det är bra. Idag har de nutidsorientering och matematik på schemat.  Jasmin läste svenska en termin för två år sedan, men gjorde studieuppehåll när hon fick jobb.
  – Jag slutade skolan när jag var tolv år gammal. Det är kul att gå i skolan igen, när man har blivit vuxen. Jag tycker om alla ämnen vi läser.   I Vietnam jobbade Jasmin som porträttfotograf. I Sverige fotograferar hon inte, men är intresserad av manikyr och att göra fina frisyrer.
– När vi har basar i skolan i december ska jag måla vackra mönster på folks naglar. Det blir kul.

SUSANNE

”Jag lärde mig både om livet och om mig själv”

Susanne gick textillinje och senare en internationell kurs med inriktning på Nordirland. Hon tycker att folkhögskola handlar om både personlig utveckling, samspel med andra människor och att lära sig saker.

- Jag var ganska skoltrött efter gymnasiet men ville ändå göra någonting. Så hittade jag textillinjen och det var jättehärligt, både att få arbeta med händerna och att få vara bland en massa människor som var intresserade av samma sak. Några år senare gick hon en internationell kurs med fokus Nordirland. De åkte dit, gjorde journalistiska uppdrag och träffade personer från båda sidorna i konflikten. Under sex veckor bodde de utackorderade i familjer. De träffade politiker, aktivister och producerade reportage som de tog med sig hem.
- Det var ett fantastiskt sätt att resa på. Vår lärare var journalist med fokus på konflikter, han hade massa kontakter så det blev väldigt nära, berättar Susanne.
- Vi bodde med en brittisk tjej, en från Irland och en från Nordirland. Det blev jätteintressanta diskussioner om konflikten. Man fick vända på alla föreställningar man hade. Allt har två sidor, båda sidor led och tyckte att det var hemskt.

Att leva och bo på internat
Susanne bodde på skolans internat under båda kurserna.
- Jag rekommenderar det verkligen, det var en fantastisk erfarenhet. Du lär känna alla möjliga människor, ofta folk som inte haft den rakaste vägen i livet. Jag bär med mig det, att träffa så många människor i olika åldrar från olika bakgrunder. Att bo på skolan innebar också en ständig närhet till andra människor.
- Jag har inga syskon och har levt ensam med min mamma. Helt plötsligt så skulle man dela lägenhet fyra personer. Och det gick jättebra. Allt fanns där, människor, möjligheter att skapa när man ville. Ibland var det svårt att hålla på integriteten. Man lever hela livet ihop och kommer varandra väldigt nära. Det är en bra erfarenhet att komma så nära inpå folk, lära sig ta hänsyn och förstå hur andra funkar.

"Gå på folkhögskola"
Susanne rekommenderar varmt att gå på folkhögskola. Hon tror att skolformen passar många.
- Ta en paus och gör något kreativt, brukar jag säga till yngre personer. Eller om du misslyckats på gymnasiet så kan du läsa ikapp på folkhögskola och göra det på ett roligt sätt, det finns massor av olika inriktningar. Bo på internat, lär känna dig själv. Du träffar så otroligt många spännande människor, det blir en stor livserfarenhet och du får ett kontaktnät.

Folkhögskolan gav inputs till konsultjobbet
Idag jobbar Susanne som datakonsult. Hon är ute och träffar människor och hjälper dem att till exempel implementera saker eller konfigurera system, något hon tycker är jättekul. Förutom ett stort kontaktnät säger hon att hon fick med sig många lärdomar från folkhögskolekurserna, både om sig själv och om samspelet med andra människor.
- På folkhögskola får du vara den du är. Det finns en plats för alla. Du träffar många olika människor med olika personligheter. Det gör att du lär dig ta människor på ett annat sätt. Jag har jättestor nytta av de lärdomarna som konsult idag.

RICKARD

”Jag tog mig i nackskinnet”

För Rickard var dataspel hela tillvaron. En studiemotiverande kurs blev räddningen.

– Jag var helt tagen av dataspel, det var som en drog. Jag testade gymnasiet men trivdes inte. Så jag hoppade av och hamnade vid datorn igen. Rickard provade sedan en kurs på arbetsförmedlingen men World of Warcrafts makt var större. På nätterna utkämpades blodiga bataljer, på dagarna sov han.
– Det höll på att gå över styr men till sist blev jag övertalad att gå en studiemotiverande kurs. De två första veckorna var svåra, jag hade fel dygnsrytm och ingen studierutin, berättar Rickard. Men rätt som det var svängde det.
– Efter ett tag kändes det underbart att vara där. Jag fick hjälp, kunde jobba i min egen takt och folk var välkomnande. Efter sommaren bestämde sig Richard för att börja på allmän kurs. Många från den studiemotiverande kursen hängde på.
– Nu känns den här klassen som en familj. När skolan är slut på dagarna vill jag inte åka härifrån.

Bestämmer studietakten själv
Rickard gillar folkhögskolans upplägg med flexibla deadlines – att kursdeltagarna själva bestämmer studietakten.
– Jag bestämmer själv när jag är klar med en uppgift och är redo att gå vidare. Det gör att jag lägger ned tid på att göra ett bra jobb, slipper stressa och vågar be om hjälp. Det är första gången jag känner så. Rickard tycker att tiden på folkhögskolan förändrat honom.
– Jag är mer social och mycket gladare. Har träffat en tjej och är mer aktiv, orkar mer. Målet är att läsa upp betygen och sedan plugga vidare till kock.
– Matlagning har alltid varit min grej. Korv Stroganoff gör jag med philadelphiaost och kärlek.

Rickard Olsson, 21 år.
Läser: Allmän kurs (behörighetsgivande kurs) 

NATHALIE

”Jag vill jobba med kriminella”

Nathalie Huttunen går socialpedagogisk ledarutbildning som är en yrkesutbildning. Hon gillar att man utgår från deltagarnas egna berättelser i folkhögskolan.  

– Jag gillar det sociala i folkhögskolan. Att man får berätta med egna ord i stället för att skriva ned inprogrammerade svar på ett papper. I korridoren hälsar Nathalie på alla hon möter.
– Det är inte bara att man bär på sina pärmar och tänker på sitt. Alla är med alla. Efter skolan jobbar hon deltid på en fritidsgård. I framtiden vill hon jobba med kriminella ungdomar på anstalt.
– Människor är kul, alla reagerar olika, samma person kan ha en miljon olika sidor!

ATSUSHI

”Ni vet inte hur bra hårdrock ni gör”

Atsushi är en ung låtskrivare och gitarrist som lämnade Tokyo för att spela hårdrock i Sverige. Musiklinjen hittade han på nätet.

– Jag älskar svensk hårdrock, ni verkar inte fatta inte hur bra band det finns här, säger Atsushi med eftertryck. När Atsushi var sjutton år hörde han svenska bandet Dimension Zero. Han blev eld och lågor och bestämde sig för att resa till Sverige för att lära sig mer om svensk hårdrock. Efter gymnasiet började han jobba för att spara ihop pengar till resan. Men var kunde man lära sig spela musik i Sverige? – En svensk jag träffade i Tokyo tipsade om något som hette folkhögskola. Jag googlade och skickade sedan in ett par ansökningar. En av ansökningarna gav napp och i maj 2012 blev han kallad till audition på Västerbergs folkhögskola.
– Jag var nervös men lärarna gillade min tolkning av AC/DC-låten Back in Black, minns Atsushi. Att komma till den svenska landsbygden var omtumlande för storstadsbon från Tokyo. – Jag fick se mitt livs första häst!

Första egna bostaden
Folkhögskolan har blivit hans första egna bostad där han sköter allt praktiskt själv.
– Jag vill inte visa upp mitt rum, det är för stökigt! Matlagningen går bättre, många vill smaka min japanska curry. I utbildningen gillar han musikteori bäst och att få tillgång till replokalen dygnet runt. Efter året på folkhögskolan vill han gärna flytta till Stockholm eller Malmö och bilda band.
– Stora städer passar min musik bättre. Men det är bra här, det finns inget annat att göra så jag kan koncentrera mig på musiken. Atsushis låtar handlar inte om kärlek.
– Det är råa texter om ”War intelligence” i en brutal och dystopisk värld, skrattar han.

Atsushi Endo, 20 år
Läser: Musiklinjen (profilkurs) 

NURAN

”Jag bestämmer själv”

- Det bästa med kursen är alla bra kvinnor som går här, och att få spela teater och musik. Jag lär mig bättre svenska, säger Nuran.

Nuran kom till Sverige 2009. Hon kommer från Cihanbeyli, Konya i Turkiet. Hon har åtta syskon som idag bor runtom i världen.
- Att komma till Sverige tände en lampa i mig. Nu bestämmer jag själv. Jag är jätteglad. På 70-talet gick Nuran fem år i skolan. Därefter har hon inte gått i skolan, så hon är väldigt glad över kursen hon går på nu.
- Genom övningar lär vi oss tillsammans. Vi lär oss om samhället och vi lär oss av att hålla på med musik och teater. Efter Kvinnokursen vill Nuran gå Baskursen (steget efter Kvinnokursen) och sedan gå Allmän kurs.
- Jag vill ha ett bra jobb sen, som sekreterare. Min dotter har börjat på universitetet, det är jag väldigt glad för.

AXEL

”Oj, kan det betyda det också?”

Axel Johansson studerar Bibelkursen "Ung tro" på en folkhögskola. Han upplever att kursen öppnat hans vyer och hjälpt honom att hitta fler sätt att betrakta världen.

Varför har du sökt dig hit?
– Efter gymnasiet försökte jag få jobb men det var ju lågkonjunktur så jag tänkte att det var smart att läsa något. Jag var intresserad av att studera något med bibeln och ville ha ett alternativ till ”banka in kunskapmodellen”. Här finns det tid för reflektion, det är friare och man kan vara med och påverka lektionerna själv. Det här är ett intresse som jag fördjupar samtidigt som jag utvecklas som person.

Visste du att det var annorlunda att läsa på en folkhögskola?
– Jo, men inte hur. Jag var bara säker på att det inte var som på gymnasiet. Jag var ganska skoltrött och sådär så det kändes skönt att komma hit, jag har träffat många nya kompisar. Lektionerna är roliga, det finns mycket att diskutera om ämnet, man blir delaktig på ett annat sätt.

Hur har du utvecklats?
– Det är nog för tidigt att säga. Men jag tror att jag har öppnat mina vyer och hittat fler sätt att betrakta världen. Att diskutera bibeln är jättespännande. Det känns ofta som att ”oj kan det betyda det också?” Något som jag tidigare såg på ett sätt får fler dimensioner, det blir mer komplext. Det känns inte som att jag har en klarare bild, men en större.

Finns det någon risk med att man kan tolka bibeln på många olika sätt?
– Ja, det finns en del farliga tolkningar av bibeln som gör det svårt. Nästan alltid händer det när man läser den bokstavstroget och fanatiskt. Här fokuserar vi på hur man använder bibeln på ett bra sätt. En text kan aldrig betyda någonting nu som den inte betydde då. Man måste se allt i sitt sammanhang.

Kan du ge ett exempel?
– Ja, om det till exempel står att kvinnorna ska underordna sig männen kan man också se det i ett större sammanhang – det står också att männen ska älska kvinnan som Jesus älskar församlingen. Det är också en sorts underordning, att man ska underordna sig varandra. Så ser man till hela sammanhanget blir det mer balanserat.

KARL-JOHAN, JIMMY & LINDA

”Övningen är klar och nu börjar färdigheten”

Karl-Johan och  Jimmy läser filmlinjen och Linda går skådespelarlinjen på Molkoms folkhögskola. Skådespelarna och filmarna har ett nära samarbete och gör ofta produktioner ihop.

I sitt senaste projekt fick de låna ett vikingacenter för en stor filminspelning där alla skådespelare och filmare, samt ett stort antal statister på skolan deltog. Projektet fick uppmärksamhet i tv och en efterföljare i Ryssland. Glädjen över resultaten överskuggar det ofta hårda produktionsarbetet.
- Det är så roligt med film, säger Karl-Johan. Det kan vara ett rent helvete när man är på plats, men känslan när man är klar är fantastisk. Man kan gå runt och vara glad i flera dagar efteråt. Att deltagarna arbetar så nära varandra ger utrymme att utvecklas på ett nytt sätt, säger de.
- Alla känner varandra och vet att man är här för att lära sig, då vågar man också misslyckas, säger Jimmy.
- Det ger en trygghet att man är så nära. Som skådespelare känner jag filmarna. Och regissören pratade jag kanske med på frukosten på internatet, säger Linda. Att som skådespelare även få arbeta tajt ihop med filmare, där jag kan arbeta med skådespelande både på en scen och framför en kamera var en av de saker som lockade med Molkom, säger Linda.
- Ett nära samarbete gör att man kan fokusera på det man är där för, säger Karl-Johan. Man kan fokusera på sin film och skådespelarna finns på skolan. Vi använder skådisar utifrån också men det är en bra grund med det samarbete vi har inom skolan. Man knyter lätt nya kontakter. Och folk, både på skolan och de skådisar man tar in utifrån är alltid så positiva och förbaskat trevliga, säger Karl-Johan.

Lärarna får deltagarna att utvecklas
Karl-Johan, Jimmy och Linda är överens om att folkhögskolans pedagogik bygger ett självförtroende som är viktigt. De säger att lärarna också fyller en viktig roll och får dem att känna sig delaktiga. Lärarna är aktiva inom sina yrken och har mycket erfarenhet och kontakter som de gärna delar med sig av.
- De frågar ofta om vi vill testa nya saker och varje kursdeltagare känner att de har en chans att påverka. Det är inte bara att vi hoppas på att få påverka i framtiden, utan du kan direkt vara med och påverka och lära dig saker, säger Jimmy.
- På folkhögskola får du ta del av så mycket mer än det som ingår i själva utbildningen. Man får alltid chans att lära sig saker som man annars inte hade gjort. Även om jag inte går teknisk del kan jag hoppa in och hjälpa till med ljus på föreställningarna till exempel, inflikar Karl-Johan.

En framtid inom film och teater
Just nu arbetar filmarna med sin höstproduktion. Skådespelarna åker ut på en miniturné där de spelar för skolor och daglig verksamhet. I vår väntar praktik och sedan hägrar en framtid som filmarbetare och teaterpedagog.
- Det är mer driv i filmerna nu. Man måste sätta ett avtryck. Man vill ge allt för att kunna använda de sista produktionerna sedan, säger Jimmy.
- Kan du få ut en film som blir uppmärksammad så är det ju den bästa språngbräda du kan få, säger Karl-Johan.

- Övningen är klar och nu börjar färdigheten. Så känns det, avslutar Linda.

JONAS

”Tjugo av tjugosex fick jobb”

Jonas Sehlin läste ”Turism och reseliv” och bär med sig en tid av utveckling på egna villkor. Idag arbetar han i turismbranschen.

– I varje delämne kunde jag ta ställning i vilken inriktning jag ville gå och vad jag hade mest nytta av. Jag visste att jag ville bli resesäljare och kunde anpassa min utbildning efter det målet. Mycket av undervisningen var yrkesinriktad och anknöt till verkliga situationer och förhållanden.
– Det gör att jag kände mig redo att ta klivet ut i arbetslivet efter det där året. Om jag ställs inför en svår situation på mitt jobb känner jag mig ändå bekväm med att lösa den. Efter utbildningen började Jonas jobba på ett hotell i Göteborg. I dag jobbar han på Watch it live, en sajt för sport och evenemangsresor till hela världen.
– Jag tror det är tjugo av de tjugosex personer som gick på min utbildning som har jobb i dag. Det är väl mer än ett fullgott betyg tycker jag.

GÜZÜLAR, ZEENAT & NURAN

”Vi går på Kvinnokursen”

Gülüzar, Zeenat och Nuran går Kvinnokursen på Botkyrka folkhögskola, för kvinnor som vill bli bättre på svenska. Genom teater, bild och sång får deltagarna nya kunskaper om det svenska samhället. 

CARMEN

”Vi lärare lär oss massor av våra deltagare”

Carmen Blanco Valer är folkhögskollärare och brinner för den dynamiska interaktionen med deltagarna. Hon tycker att folkhögskolan behövs mer än någonsin.

Carmen har en bakgrund som metallarbetare, fackligt aktiv, biståndsarbetare och reseledare. Nu arbetar hon på Färnebo folkhögskola, freds-, miljö- och solidaritetsrörelsens folkhögskola med skolans resandekurser. Just nu arbetar hon med kursen Miljörättvisa i Anderna och Sverige.
– Det bästa med att vara lärare på folkhögskola är möjligheten att inspirera och engagera ungdomar i frågor som rör samhällsförändringar, nya perspektiv på världen och sig själva. det är också en fantastisk möjlighet att lära mellan olika generationer och att därmed omvärdera sina egna föreställningar.
– Jag brinner mest för den dynamiska interaktionen med deltagarna, den ständiga processen av ett kollektivt kunskapsskapande. Det sker hela tiden ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter, teorier, omvärldsanalyser och reflektioner. Kursen studerar urfolks situation och de problem som uppstår när en expanderande gruvexploatering sker utan hänsyn till människor eller miljö.
– Vi jämför miljörelaterade problem i Sverige och Ecuador. Det är spännande att arbeta med ett tema som är så aktuellt som gruvfrågan i både Latinamerika och Sverige. Vi har lärt oss om både utsatthet, marginalisering, statligt legitimerade övergrepp men också om aktivt och glädjefyllt motstånd.

Varför behövs resandekurserna?
– I en alltmer globaliserad värld, där beslut och konsumtionsvanor på en plats drabbar folk någon annanstans, är det viktigt att folkbildningen erbjuder möjligheten till lärorika möten mellan folk i Syd och Nord, förutsatt att dessa möten leder till insikter om orättvisor och nödvändigheten av en förändrad världsordning. Men Carmen poängterar att resandet inte behöver leda till detta.
– En resa som inte har förberetts väl kan till och med befästa maktordningar i världen och bekräfta fördomar, medan en väl förberedd resandekurs kan bidra till att vidga ens förståelse över miljöproblem, fattigdomen i världen, konflikter och ge en ovärderlig insikt om internationella maktperspektiv. Mötena med de människor som uppstår under resorna gör att deltagarna lär sig mycket om sig själva och sitt eget samhälle, säger Carmen.
– Resandekurserna är nog en av de mest respektfulla formerna för att lära av folk och organisationer på andra breddgrader.

En holistisk syn på lärande
– På folkhögskolan lär vi inte bara med hjärnan, läsning och lyssnande utan även med resten av kroppen, upplevelser och utbyte av reflektioner i grupp. Ett ständigt kunskapsutbyte på alla nivåer bygger samtalet säger Carmen.
– Det är inte bara lärarna som "lär ut" och äger "sanningen" utan vi ser kunskap som något mer rörligt och föränderligt som växer under möten mellan människor. Vi lärare lär oss massor av våra deltagare, deras erfarenhetsbagage, deras reflektioner och perspektiv. Det skiljer folkhögskolan från det traditionella lärande. Lärandet i folkhögskolorna är för livet inte enbart för betygen eller status. Carmen själv tillhör ett urfolk, indianer som har en holistik syn på kosmos och människorna som del av kosmos och samhället.
– Därför är vår syn på lärandet är också helhetlig. Utifrån det perspektivet är folkbildningen som folkhögskolorna baserar sig på den pedagogik som ligger mig närmast.

Folkhögskolan har en viktig roll som samhällsförändrare
– Idag mer än någonsin behövs folkhögskolorna för att bidra till ett jämlikare samhälle. Samhällsklimatet och klimatet i skolan och arbetsliv blir hårdare. Klyftorna ökar, rasism och kvinnohat får fäste och välfärden demonteras. Och trots större miljöinsikter får vinstintressena allt större företräde på bekostnad av människor och natur. Folkhögskolorna fyller en viktig roll, både för att bidra till minskade klyftor och för att stärka individer och kollektiv som hörs allt mindre och far illa, genom att upprätta deras människovärde och tillhörighetskänsla.
– Folkbildningen måste ta ett ännu mer aktivt ansvar kring diskussionen om vilket samhälle vi vill ha. Tillsammans med gamla och nya folkrörelser måste vi bidra till framväxt av alternativen. Vi måste också bli bättre på att stimulera möten av olika slag, inte minst interkulturella möten och möten där olika samhällsförändrande krafter ger varandra nya perspektiv.

MARTIN

”Vågar jag det här, vågar jag andra saker också”

Martin Sällström, 32, läser till dramapedagog. Han drivs av att se människor utvecklas och drömmer om att i framtiden skapa ett kulturcenter där olika kreativa uttrycksmedel möts.

Vad lockar dig i yrket dramapedagog?
– Att få se människor utvecklas och växa. En dramapedagog arbetar med att stärka grupper och individers självkänsla. Det är intressant att se hur en person får självförtroende och tar sig över hinder. En del personer har ju till exempel en rädsla för att stå inför folk och prata. Det är jättehäftigt när en sådan person övervinner det och plötsligt törs göra en improvisation inför jättemånga människor.

Upplevelsepedagogik och reflektion
Martin berättar att utbildningen till stor del baseras på en upplevelsepedagogik.
– Man lär sig mycket av att uppleva situationer. Genom dramaövningar kan vi få människor att känna hur olika situationer känns. Det är stor skillnad på att ha en person som föreläser om mobbing eller att delta i en situation där man får uppleva mobbing.
– Vi upplever också mycket i stunden och i de övningar vi gör. Vi reflekterar ofta i smågrupper kring de upplevelser vi haft. I den här typen av utbildning får man ta del av allas erfarenheter, vilket är fantastiskt.  Vi börjar varje morgon med en runda där man får chansen att ta upp något man reflekterat över. Det finns stort utrymme att delge tankar, man lämnar inte bara saker. För mig känns det som en del av utbildningen, att man får öppna sig och att allt är tillåtet att prata om. Martin tycker att han lär sig saker varje dag och kommer underfund med sig själv.
– En viktig sak i utbildningen är att våga ta en första tanke och möjliggöra den fysiskt, och att träna sig på det. Ofta håller man tillbaka tankar och tror att man inte kan genomföra det. Vi får lära oss att allt är möjligt.

Kunskap om gruppdynamik ger trygghet
I dramapedagoggruppen är den yngsta 20 år och den äldsta 40.
– Alla har väldigt olika erfarenheter och bakgrund till hur de kom hit och varför de är här. Jag upplever att vi är en trygg grupp som mår bra med varandra. Vi är väldigt medvetna om gruppdynamik, det var bland det första vi lärde oss. Det leder till att ingen intar fasta roller och att man kan variera sig i gruppen.

Framtidsdröm att starta kulturcenter
För att lära sig om yrket är deltagarna ute och observerar dramapedagoger i deras arbete. De arbetar också praktiskt med egna grupper. En gång i veckan åker några av deltagarna till ett bibliotek och har dramaövningar med förskolebarn. Martin berättar att deltagarna har diskuterat sina framtidsdrömmar.
– Min dröm är att, efter ett par år som dramapedagog, starta ett kulturcenter i någon mindre stad. Där vill jag samla alla estetiska uttrycksmedel, som dans, konst, teater och bild och starta en kulturskola som är öppen för alla åldrar och samhällsklasser.
– Att söka den här utbildningen var en milstolpe och har jag vågat det borde jag våga mer. Är det något den här utbildningen kan ge en, så är det mod.

ZEENAT

”När det är roligt blir du stark!”

– Jag känner mig själv nu, efter att jag började på kursen, säger hon. 

Zeenat föddes i Yemen och flyttade sedan med familjen till Förenade Arabemiraten. Hon är högskoleutbildad sjuksköterska och har arbetat både som akutsjuksköterska och som skolsköterska och hälsoinformatör.
– De första tio åren i Sverige gjorde jag inte så mycket och lärde mig ingenting om Sverige, men det gör jag nu. Sen jag började på Kvinnokursen känner jag mig själv. Och jag kommer ihåg nya saker om mitt liv. Min man är också glad för min utveckling. Jag har andra möjligheter nu.
– Vi har roligt och då lär vi oss, säger Seenat. Undervisningen är blandad och vi får göra teater, måla och skriva. När det är roligt blir du stark. Zeenat tycker att kursen är bra för kvinnor med barn. – Du kan verkligen kombinera studierna med att kunna ta hand om sina barn. Alla kvinnor borde gå här, de borde inte sitta hemma utan försöka kombinera studier med barnen. Det är mer flexibelt här än på SFI. I framtiden vill Zeenat jobba med hälsovård, som hon gjorde tidigare.
– Och så vill jag lära mig bra svenska!

ANN-MARIE

”Är du inte säker på livet – chansa!”

Ann-Marie läser A-kursen, som är en kurs för unga med asperger. För henne är kursen ett sätt att lära sig stå på egna ben. Efter skolan vill hon jobba med djur och människor.

- Jag sökte kursen för att jag kände att jag inte hade koll på mitt liv. Jag ville bli mer självständig, och fick tips från en lärare om kursen. Det är jättebra här. Är du inte säker på livet tycker jag att du ska gå den här kursen.

Social utveckling
I grundskolan hade Ann-Marie svårt i skolan, framförallt med det sociala samspelet. Lärarna och eleverna förstod inte hennes autism och hon hamnade i slagsmål med lärare flera gånger. I gymnasiet fick hon riktiga vänner för första gången, säger hon.
- Då var jag lycklig och folk pratade inte skit bakom ryggen. Nu har Ann-Marie gått tre månader på folkhögskola och tycker att hon har utvecklats mycket.
- Jag har många nya vänner nu. Vi lär sig av varandra och det är mer socialt. Jag börjar få grepp om det sociala sen jag började här, även om det är en lång väg kvar att gå.
- Lärarna är bra. Och vi samarbetar i klassen om hur vi ska göra saker, så det blir inte så många konflikter.

”Tysthet det normala”
Många med Asperger kommer från en verklighet där de varit utanför och utsatta i en stor del av sitt liv. En viktig del av kursen är psykologi där man pratar om olikheter i personligheter och kommunikation, och livskunskap där man pratar utifrån diagnos och om att förstå sin egen diagnos.
- Mycket handlar om att prata om samhället och om fördomar, säger Ann-Marie. Mikael, Ann-Maries lärare flikar in och säger:
- Mycket handlar också om att reparera. Det har inget med diagnosen asperger att göra utan är produkten av ett utanförskap. Ann-Marie är ett lysande exempel på det. Hade du varit här för två månader sedan är det inte säkert att den här intervjun hade blivit gjord, bara det här är stort.

Vardagsekonomi och livskunskap
Undervisningen byggs upp kring ämnen och diskussioner som är viktiga utifrån deltagarnas utveckling. De är nio personer i klassen. På schemat står ämnen som idrott, drama och vardagsekonomi.
- Vi pratar om hur vi kan få hjälp från Arbetsförmedlingen, banker och sådant. Just nu arbetar vi med hjälp av en app att designa våra rum. Sen ska vi kunna planera med möbler och köpa saker från ikea med rätt mått. Ett av ämnena de jobbar med är drama. Ann-Marie säg er att de får lära sig hur de kan bete sig i sitt liv, tränar på olika roller utifrån den man är.
- Man behöver inte vara sig själv, man kan vara någon annan men ändå sig själv. Är man den tysta personen kan man få vara den explosiva personen. Man får prova olika roller.  

Samvaro på internat
Alla på A-kursen bor på skolans internat. De har egna rum men delar kök. Alla har olika ansvarsområden varje vecka, som sopsortering eller att kolla så att folk tar undan efter sig. De har också städundervisning med en från städpersonalen.
- Det är bra. I början hade jag ingen aning om hur man skulle städa toaletten eller duschen. Vissa i min klass kunde inte städa sitt rum. Men det har gått bra för alla i min klass.

Guide i djurpark lockade framtidsyrke
Ann-Marie och de andra i klassen pratar mycket om framtiden. Den första terminen på A-kursen handlar framför allt om att hitta sig själv. Den andra terminen är mer konkret mot framtiden.
- Det är ingen handikappundervisning, det är inte anpassat. Livet kommer inte att vara anpassat, så det är viktigt att se om man klarar av långa dagar till exempel, sen när man kommer ut i arbetslivet. Tidigare drömde Ann-Marie om att jobba med djur. Djur vet man var man har, de är inte oberäkneliga som människor, säger hon. Men efter tre månader på A-kursen har hon ändrat inriktning och vill även jobba med människor.
- Nu vill jag inte släppa den sociala biten. Jag vill jobba både med människor och djur, kanske som guide i en djurpark. Eller som lärare. Ja, det drömmer jag om. 

Webbyrå i Stockholm - Mild Media | Om cookies
HTML :
Cookies